Ja hur går då tankarna så här alldeles innan avspark av en ack så betdylsefull match som den mellan Spanien och Chile är? Mest funderar jag kring Spanien och deras vara eller icke vara i den här turneringen. En förslust och de regerande mästarna försvinner redan i gruppsepelet. Oavgjort skulle innebära en ganska prekär situation. Men en vinst och läget ser plötsligt ganska ljust ut. En avgörande match, en match för mästare, en match som kommer visa var fotbollens giganter står. Har lågan hos den gyllene generationen slocknat eller finns det lite glöd kvar under askan?

Del Bosque har valt en anng mer dynamisk uppställning med Pedro istället för Xavi och Javi Martinez istället för en aning ringrostig Gerard Pique. Det var något jag eftersökte efter matchen mot Holland men spelet måste bli både snabbare och rakare för att kunna hota Chile. 

Chile som står för en modern fotboll med enormt hög press, energi, mod och hög arbetsmoral kommer inte vika en tum. De vet att det här är en ´´ones in a lifetime´´ chans, och kommer spela efter det.

Idag är dagen då en stormakt kan få abdikera eller visa sin storhert.
Det är en match ni inte får missa! 

Sommaren har likt en flodvåg kommit plötsligt och med enorm kraft. Denna våg har ödelagt kyla, färglöshet och tunga sinnen, kvar finns ljus, grönska och enkelhet. Vi har till och med lycktas skaka av oss den solstress som varje år gör sig påmind när termometern för första gången lyckas knapra sig över 20 grader.
Två stora Ullevi- konserter har dragit förbi i stan och även om Summerburst är både maxat och en otrolig kick håller jag ändå Håkan Hellströms rekord konsert som den att verkligen minnas.

Nåväl det var allt om det, detta ska ju ändå handla om ”DEN” stora händelsen denna sommar. Fotbolls VM.

Förfesten inför det stora partyt har varit allt annat än bra. Dödsfall, demonstrationer, ofärdiga arenor och ett allmänt utbrett missnöje har stått på den Brasilianska agendan bara dagar till VM- premiären och kommer att prägla åtminstone inledningen av detta mästerskap. Det hör ju numera lite till en standardisering att det inför stora mästerskap ofta är lite oroligt och oklart men när mästerskapet väl är igång brukar de flesta ansluta sig till festen, och orosmolnen blir både bortglömda och bortblåsta.
I det här fallet är jag dock en aning bekymrad. Skulle det brasilianska VM-laget (mot all förmodan) floppa och (låt oss säga) åka ut redan i gruppspelet tror jag det finns en överhängande risk att festen övergår i antiklimax av sällan skådat slag.
För så länge drömmen om VM-guld lever för brasilianarna kommer stridsyxorna ligga undangömda, men inte mer än att de snabbt kan plockas fram.

Spontat står jag lite kluven inför det hela. Kommer folket orka protestera även efter att VM dragit förbi? När medias kameror slocknat och blickarna istället vänds mot någonting annat. Jag hoppas det, annars är alla demonstrationståg och missnöjesattacker faktiskt förgäves och endast en ihålig dröm när uppmärksamheten riktades mot dem.

Där har ni en bakgrundssammanfattning. Själva turneringens, som drar igång om någon timme är på alla sätt omöjlig att förutspå. Kanske vinner Kroatien den känslostinna öppningsmatchen, då vänds VM uppochner redan första dagen. Kanske slår Ronaldo, Messi, Costa eller Suarez upp tidigare skador. Nej det finns alltför många variabler i denna ekvation för att något mer än ödet skulle kunna avgöra utgången av detta mästerskap. Det får ha sin egna gång och jag låter mig färdas med var jag än nu ser matcherna.

Vad gäller den potentiellt sista chans för stjärnor som tidigare floppat under världsmästerskap såsom Rooney, Messi, Ronaldo och Van Persie att visa sin fulla potential och lyfta sin karriär in i historieböckerna tror jag mig ha lite mer under fötterna för att se in i spå kulan.

Vad gäller den möjligtvis historiska kampen mot oändligheten mellan Ronaldo och Messi ser jag Messi som den med störst chans till mest mål. Argentina möter Bosnien, Iran och Nigeria i gruppspelet. Tre lag med alltför dåliga försvar för att stå emot VM-s kanske vassaste offensiv. Dessvärre för Messi blir det kontraproduktivt i slutspelet när Argentinas darriga försvars/ målvaktsspel blir synbart och hindrar Messi från att göra det Maradona gjorde 1986, d.v.s vinna VM och därmed räknas som den störste någonsin.

Ronaldo har i jämförelse med Messi ett mindre namnkunnigt lag i Portugal och en betydligt tuffare grupp med Tyskland, Ghana och USA. De kommer inte att skapa lika många lägen som Argentina men ett par bollar bör Ronaldo nästan självmant kunna placera i mål. Portugal har dessutom för vana att kunna kravla sig fram i turneringar och jag tror att de kan nå hela vägen fram till semi-final och på så sätt få två eller tre matcher mer än Argentina. Men de vinner inte.

Summa summarum Messi-Ronaldo.
De två gör 6 mål vardera men ingen lyfter bucklan och evigheten förblir orörd.

Vad gäller de två andra VM-underpresterande superstjärnorna Van Persie och Rooney blir det en turnering där de båda kommer att få upprättelse men de båda två spelar tyvärr i för dåliga lag för att på riktigt skriva in sig i historieböckerna.

Till slut mina förhoppningar för detta VM.
– Bosnien går bra och blir sitt folks hjältar.
– Brasilien vinner och landet festar. Men efteråt fortsätter protesterna och landet förändras.
– Rooney får göra ett slutspel skadefri och visar sina fantatiska allroundegenskaper.
– Sambaliret och anfallsfotboll vinner över pragmatik och defensiva taktiker.
– De engelska fansen beter sig ok.
– Läktarsånger och inga tutor.