108 matcher nästan 10 000 minuters fotboll har spelats sedan Vm inleddes den 12 juni.

Känslan är att minst 90 % hålit bra eller väldig bra nivå och ja stämmer upp i hyllningskören 

i att detta varit ett helt fantastiskt Vm än så länge. Vi har fått se underhållande fotboll, 

välspelad fotboll, tuff fotboll, naiv fotboll, cynisk fotboll. Vi har välsignats med vackra mål,

fantastiska målvaktsparader, vackra, prestationer, häpnandsväckande domarebeslut,

färgstaska profiler, vi har till och med fått bevittna en del smarriga skandaler. 

Nu återstår endast 4 matcher, och det är med både änglsan och förväntan jag ställs inför

det faktumet. Änglsan över att denna underbara parad snart upplöses och inte återkommer

på 4 år. Men förväntan över klimaxet, ett klimax där endast ett fåtal kan bli hjältar,

där de stora skiljs mot de största, där allt ska avgöras. Och även om vi redan sett nervkittlande

matcher är detta de allra största nagelbitarna. 

Det finns en hel del frågetecken som ska rätas ut?

-Hur klarar sig Brasilen utan fixstjärnan Neymar och kaptenen Thiago Sillva?
Blir pressen för stor nu? Är batterina urladdade?

- Har Louis Van Gaal några fler ess i rockärmen? Har domarna genomskådat Robbens skådespel?

Håller det holländska försvaret när det går riktigt fort?

Klarar Messi av ansvaret? Hinner Argentinas försvar med Robben?

Hur mycker gör avsaknaden av Di Maria?

Får Jogi Löw sparken? Kommer Klose spela, och i så fall slår han rekordet?

Det finns en möjlighet att vi redan efter semi-finalerna kan få uppleva fotbollhistoria. 

Om Holland och Tyskland vinner sina respektive matcher kommer vi för första gången 

att få bevittna en heleuropeisk final på sydamerikanska mark och på så sätt för första 

gången se ett europeiskt lag vinna Vm i Sydamerika. 

Men är det den finalen vi vill se? tveksamt va, visst vill vi se hemmanationen spela Vm-final

i Rio på Maracana för andra gången, och varför inte mot antagonisten Argentina, där Messi 

går en kamp mot historien och Brasilien en kamp mot fotbollsromantiken. 

Just det scenariot kittlar något fantastiskt i mig. Men ska vi följa de rent fotbollsmässiga kriterierna

tycker jag personligen att Holland och Tyskland spelat mer fulländad fotboll än sina kombataneter

även om alla fyra har haft problem på vägen. Hur som helst kommer det bli en alldeles extraordinär final.

Just det faktumet att inget av lagen haft någon rak väg genom turneringen(alla har till exempel ett

oavgjort resultat efter full tid sedan åttondelsfinalrena började) gör det hela så fantastiskt spännande 

och svårtippat. Jag har i nuläget ingen favorit utan känslan är att det kan gå nästan hur som helst. 

Hur det än går i matcherna som avgör valören på medaljerna så vet jag att guld- vinnarna och till 

viss del brons- medaljörerna kommer att minnas det för resten av deras liv. Främst är det antagligen 

känslan de aldrig glömmer. Minnen bleknar men känslan, den som är så fruktasnvärt svårt att sätta ord

på(därav alla löjliga guldmedaljsintervjuer) är något som kommer att etsa sig fast. 

Den glädje och lättnad man ser i spelarnas ögon efter varje match är svår att beskriva men 

det måste vara en av de mest, magiskt naturligt uppnådda känsloran som finns, klass med vilken 

drog som helst. 

Det i kombination med hur oproportionellt stort Vm faktiskt är en av anledningarna till att Vm är

världens mest omtalade och enligt mig vackraste turnering.