108 matcher nästan 10 000 minuters fotboll har spelats sedan Vm inleddes den 12 juni.

Känslan är att minst 90 % hålit bra eller väldig bra nivå och ja stämmer upp i hyllningskören 

i att detta varit ett helt fantastiskt Vm än så länge. Vi har fått se underhållande fotboll, 

välspelad fotboll, tuff fotboll, naiv fotboll, cynisk fotboll. Vi har välsignats med vackra mål,

fantastiska målvaktsparader, vackra, prestationer, häpnandsväckande domarebeslut,

färgstaska profiler, vi har till och med fått bevittna en del smarriga skandaler. 

Nu återstår endast 4 matcher, och det är med både änglsan och förväntan jag ställs inför

det faktumet. Änglsan över att denna underbara parad snart upplöses och inte återkommer

på 4 år. Men förväntan över klimaxet, ett klimax där endast ett fåtal kan bli hjältar,

där de stora skiljs mot de största, där allt ska avgöras. Och även om vi redan sett nervkittlande

matcher är detta de allra största nagelbitarna. 

Det finns en hel del frågetecken som ska rätas ut?

-Hur klarar sig Brasilen utan fixstjärnan Neymar och kaptenen Thiago Sillva?
Blir pressen för stor nu? Är batterina urladdade?

- Har Louis Van Gaal några fler ess i rockärmen? Har domarna genomskådat Robbens skådespel?

Håller det holländska försvaret när det går riktigt fort?

Klarar Messi av ansvaret? Hinner Argentinas försvar med Robben?

Hur mycker gör avsaknaden av Di Maria?

Får Jogi Löw sparken? Kommer Klose spela, och i så fall slår han rekordet?

Det finns en möjlighet att vi redan efter semi-finalerna kan få uppleva fotbollhistoria. 

Om Holland och Tyskland vinner sina respektive matcher kommer vi för första gången 

att få bevittna en heleuropeisk final på sydamerikanska mark och på så sätt för första 

gången se ett europeiskt lag vinna Vm i Sydamerika. 

Men är det den finalen vi vill se? tveksamt va, visst vill vi se hemmanationen spela Vm-final

i Rio på Maracana för andra gången, och varför inte mot antagonisten Argentina, där Messi 

går en kamp mot historien och Brasilien en kamp mot fotbollsromantiken. 

Just det scenariot kittlar något fantastiskt i mig. Men ska vi följa de rent fotbollsmässiga kriterierna

tycker jag personligen att Holland och Tyskland spelat mer fulländad fotboll än sina kombataneter

även om alla fyra har haft problem på vägen. Hur som helst kommer det bli en alldeles extraordinär final.

Just det faktumet att inget av lagen haft någon rak väg genom turneringen(alla har till exempel ett

oavgjort resultat efter full tid sedan åttondelsfinalrena började) gör det hela så fantastiskt spännande 

och svårtippat. Jag har i nuläget ingen favorit utan känslan är att det kan gå nästan hur som helst. 

Hur det än går i matcherna som avgör valören på medaljerna så vet jag att guld- vinnarna och till 

viss del brons- medaljörerna kommer att minnas det för resten av deras liv. Främst är det antagligen 

känslan de aldrig glömmer. Minnen bleknar men känslan, den som är så fruktasnvärt svårt att sätta ord

på(därav alla löjliga guldmedaljsintervjuer) är något som kommer att etsa sig fast. 

Den glädje och lättnad man ser i spelarnas ögon efter varje match är svår att beskriva men 

det måste vara en av de mest, magiskt naturligt uppnådda känsloran som finns, klass med vilken 

drog som helst. 

Det i kombination med hur oproportionellt stort Vm faktiskt är en av anledningarna till att Vm är

världens mest omtalade och enligt mig vackraste turnering. 

David Beckham deklarerade idag att han har planer på bygga upp ett ´´folkets lag`` i Miami med spelare ´´Becks´´ spelat med och känner efter sin tid i flera klubbar av yttersta världsklass. Det fick mig att genast

att tänka tanken, hur pusslar man ihop det absolut bästa lag med spelare David Beckham spelat med.

Innan vi börjar med detta fantasy lag, som är roligt men desto

mindre intressant måste jag först och främst hänge

mig lite åt huvudpersonen i detta inlägg,

nämligen David Beckham. Eftersom jag tror att majoriteten av alla människor

på denna jord vet vem Beckham är, ska jag inte berätta så mycket

om och kring honom utan främst om vad han

betytt för mig och vad jag tror hos många andra fotbollsälskare

av min generation.

Förr eller senare kommer det i den här bloggen

framgå att jag är förälskad i ett visst fotbollslag. På

klyschigt manér kan vi kalla det passion,kärlek eller

vad helst ni vill. Det kan låta töntigt och naivt men

that´s a fact, som man säger. Hur som helst, David Beckham slog igenom

i detta lag i början av 90-talet och är grunden till denna passion.

Jag vet inte vad det var, men min teori säger att någonting i mig(

som för många andra) gick igång på denna nummer 7. Inte så

konstigt kanske, med karisma, personlighet och utstrålning färgade

han gissningsvis många av min generations hjärtan röda.

Det behöver som sagt inte sägas så mycket om vad Beckham betytt

för fotbollen i ett lokalt, regionalt eller för den delen

globalt perspektiv. Vart han än färdats längs fotbollskartan har han

höjt intresset enormt och inte bara runt fotbollen utan över hela den

stad han befunnit sig i. Han har antagligen fått fler tjejer än någon

annan spelare att titta på fotboll och tusentals barn att börja spela.

Nog om det. Beckham lämnade ´´det där laget´´ efter han blivit större än

klubben i sig och började i ett lag där stjärnglans inte är någon nackdel, utan

snarare en fördel. Men min kärlek stannade kvar och växer för varje år, fantastiska

ögonblick, glädje och förhoppning blandas med frustration, förtvivlan och
frustration. Detta som ofta sammanfattas passion har jag till stor del

Becks att tacka för, så tack David, du förändrade mitt liv.

Här kommer också laget. Man förundras över vilka spelare Beckham

har haft nöjet att spela med och inser att det är ett fullständigt komplett

och helt livsfarligt lag som i sina bästa stunder skulle vara fullkomligt

ostoppbara. Eller vad säg som det här.

OBS! Har valt att se varje spelare från när de var i sin prime och inte när beckham

spelade med dem. Dessutom har jag skippat landslaget(hade blivit för jobbigt) 

                                           Ikér Casillas
Gary Neville     Alessandro Nesta                  Sergio Ramos     Roberto Carlos

Luis Figo            Zinedine Zidane               Paul Scholes            Ronaldinho 

                        Zlatan                    
                      Ronaldo
                                                  
                                          
              

Bänken; Peter Schmeichel, Rio Ferdinand, Thiago Silva, Andrea Pirlo, Ryan Giggs,

Eric Cantona och Raul

Bubblare; Jaap Stam, Fabio Cannavaro, Gianluci Zambrotta, Dennis Irwin,

Claude Makelele, Roy Keane, Clarence Seedorf, Ruud Van Nistelrooy,

Andy Cole och Michael Owen

Jag har antagligen glömt en hel drös med spelare men på rak arm och lite

google hjälp har jag tagit ut det lag med allra bäst spets. Såklart väldigt svårt att bänka

fantastiska spelare som Raul, Pirlo och Giggs och man kan alltid argumentera för och

emot men det vi kan konstatera är att David Beckham inte bara har sett otroliga

städer utan inte minst helt fantastiska spelare och Miami kan bli ett rätt hyfsat lag.

Detta blev ett riktigt nörd inlägg där säkert dem flesta av er checkade ut

redan innan jag presenterade laget men om någon läste allt, kom gärna med synpunkter

För dryga 2 år sedan drabbades Darren Fletcher av Ulcerös Kolit. Vid den tidpunkten var han i stort sett ordinarie på det United mittfält som året innan blivit engelska ligans mesta mästare med 19 titlar. Efter att i många år stått i skuggan av Paul Scholes var Darren Fletcher nu redo att på allvar infria de högt ställda förväntningarna han haft

sedan tiden i ungdomslaget och debuten 2002. Då kom problemen.

Ulcerös Kolit är en inflammatorisk kronisk tarmsjukdom och beroende på hur kraftig inflammationen är och hur stor del av tarmen som är drabbad kan den ge hemska symtom och det kan vara svårt att leva ett normalt liv. Problemet med sjukdomen är att den löper i perioder och varierar i verkningsgrad. Den är därför svår att känna igen och behandla.

Fletcher kan ses som en av de mest lojala spelarna i det Manchester United som byggts upp av Sir Alex Ferguson. Han klagar aldrig om han sätts på bänken och han har i stort sätt spelat på varenda position( undantagsvis målvakt). Det är en spelartyp som underskattats i Uniteds framgångsera(ex: John Oshea, Ji Sung Park, Phil Neville m.m.) och i fotbollsvärlden överhuvudtaget. Utan sådana spelare erövras inte titlar.

I dagens Manchester United finns inte spelare av den här typen i samma utsträckning. Tidigare nämnda spelare har försvunnit och just nu kan jag bara se två med någorlunda likadana kvalitéer, Ryan Giggs och Phil Jones där Giggs är för gammal för kontinuerligt spel och Jones får ses som något för orutinerad.

Darren Fletcher kan därför bli en nödvändig injektion i Moyes nya lagbygge. Jag tycker mig redan se ett stabilare lag när han och Carrick spelar tillsammans. Stabilitet är också prioritet ett när spetskvalitet som Rooney och Van Persie kommit tillbaka från skador och Juan Mata värvats från Chelsea.

Den skottska landslagskaptenen bokstavligen blöder rött och det är det som varje spelare hos Red Devils måste göra denna vår om inte United ska missa Champions League för allra första gången.

Med detta sagt ska man ha i åtanke att han lider av en kronisk sjukdom som i perioder kan te sig ganska bra för att i andra perioder slå riktigt illa. Därför kan Fletcher inte ses som ett säkert alternativ, men för Untied skull och inte minst för hans egen hoppas jag att han får vara frisk och kanske kanske blir den spelare han var för 2-3 år sedan.