Det är en vecka sedan OS elden släcktes. Men glöder gör det i allra högsta grad

borta i öst. Två veckors uppmärksamhet var uppenbarligen inte tillräckligt

för gamle Putin, som beordrat in sin armé i Ukraina (som att det skulle vara lösningen).

Nåväl för att kunna begrava OS för den här gången kände jag att en sammanfattning

behövde printas ner på svart och vitt. Här kommer den!

- Jag börjar där allt slutade, med hockeyn.

Turneringen levde inte riktigt upp till förväntningarna och inte heller finalen blev den

festen vi hade hoppats på. Behövs egentligen inte sägas så mycket om det. Får Kanada

ihop det som de fick, är de helt enkelt för bra. Det är också uppenbart att om vi vill se

den bästa hockeyn så ska den spelas på liten rink. Då slipper vi vänta halva turneringen på

att NHL- spelarna ska ´´anpassa sig´´.

Turneringen och Kanadas prestation förskuggades också av Nicklas Bäckströms positiva

dopingbesked, som föranleddes av enorm inkompetens och oprofessionalism.

Det fanns dock ett par ljusglimtar.

Erik Karlsson blev ´´världens bästa Karlsson´´ med hela svenska folket och fick
på riktigt visa vilken fantastisk hockeyspelare och skön människa han är. En

Karlsson som hör och häpna faktiskt stundtals var bänkad sitt sista år i Frölunda,

det hade han inte varit i den nuvarande versionen,tur att sånt inte verkar bekomma honom.

Annars är det lätt att just hockeyspelare missunnas betydelse och popularitet

eftersom de allra bästa inte spelar i Sverige. OS är därför det perfekta skyltfönstret

om du vill bli folkkär,den chansen tog Erik.

Charlotte Kallas triumfetapp på den avslutande sträckan av damernas längdstaffet

är också ett minne jag bär med mig. Antagligen kommer jag minnas det ögonblicket

då Kalla i rent rus susar förbi Finland och Tyskland för resten av mitt liv. Det är när

idrott är som vackrast och jag äroförmögen att i skrift eller ord beskriva det ögonblicket.

Det berörde svenska folket på ett djupare plan. Men antiklimaxet om det varit Kalla och

inte Bäckström som kommit ut som dopad hade minst sagt varit påtaglig.

Starka ögonblick bjöd också Ole Einar Björndalen och Teemu Selänne oss på.

Jag har tidigare hyllat de två här och de är värda ännu lite till. Selänne fick

gråtandes kröna sin fantastiska landslagskarriär( var med redan OS i Albertville 1992)

med ett brons. Björndalen tog fick i sitt sista OS passera legendaren och tillika

landsmannen Björn Dählie i antal OS-medaljer, bara att buga och bocka.

I veckan såg jag bilder på hur mycket OS det fanns kvar från spelen i Sarajevo 1984,

närmare bestämt ingenting. Stora delar av det som byggdes upp och påkostades då

är nu för förmultnat. jag fruktar att det kan se ut på ett liknande sätt i Sotji om 30 år.

Sotji är främst ett sommarparadis med subtropiskt klimat och därför inte helt lämpat

för vinteraktiviteter. Förhoppningsvis kan OS:et ge lite ringar på vattnet men risken är

överhängande att allt i slutändan sammanfattas som ett jippo, där lokalbefolkningen och

allmänheten var de som fick betala priset.

Det är fantastiskt att Norge med en befolkningsmängd av drygt halva Sveriges lyckas bli

tvåa bakom storsatsande Ryssland i medaljligan. Det är faktiskt helt osannolikt, hur bär

de sig åt?

Till sist;

Debatten kring huruvida det är moraliskt riktigt att låta Ryssland, trots kränkningar

mot de mänskliga rättigheterna och förvirrat politiskt ledarskap fårastå värd för ett
OS tänker jag inte ge mig in på. Den debatten har rullat frenetiskt. Ska idrott och politik

blandas ihop, ska man bojkotta spelen osv osv. Något som jag aldrig uppfattade sades

var att det faktiskt är bra att Ryssland får hålla ett OS. Det gör ju att hela världen får

nys om hur det verkligen ser ut i Ryssland, hade OS däremot inte hållits i

i ett demokratiskt och politiskt korrekt land hade det på sin höjd som                                               

                

mest skrivits en notis i tidningen om hur förhållandena i landet är.

Men med OS går tidningarna in på djupet och Ryssland dissekeras noggrant. Nu vet

alla vilket bristfälligt land Ryssland är och hårdare tag kanske kan etableras mot dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev en solskenshistoria när Sverige mötte ett decimerat Montenegro i söndags. Sverige förväntades vinna, behövde vinna och gjorde det. Även om det, sista matchen före semestern darrade lite i andra halvlek. Före matchen var snacket mest om Zla...

Makalöst, enastående! Superlativen går att stapla på varandra. Ungdomen och erfarenheten i en kombination, svår att inte tycka om. För herrarna satte en bruten stav stopp.   Först och främst måste dock Norge, guldmedaljören hyllas. Ingrid Flugst...

  För en vecka sedan la Christian ”Chippen” Wilhelmsson skorna på hyllan. Antagligen för gått. Jag tycker att han är värd att hyllas. Och bättre sent än aldrig. Att Christian Wilhelmsson nu chippat en fotboll, på hög nivå för sista gång...

  Om två veckor drar skid-VM i Falun igång. Hemma VM alltså. Den svenska truppen är uttagen utan större skrällar. Jag har tidigare skrivit om SVT:s miniserie Sveriges skidhjältar och ju mer VM närmar sig desto starkare känns serien.   3 av 5 a...

  Ja det var ju sportkollen som var namnet. Och mest har det varit tal om fotboll. Emellertid är det fullt av andra sporter som är högaktuella för tillfället, speciellt ur svenska ögon sett. Här följer en liten genomgång av de olika matcher, turner...