Ole Einar Björndalen tog idag, i mixed-staffet sitt andra OS guld i Sotji.

Han passerar därmed Björn Dählies rekord i flest antal medaljer i en vinterolympiad någonsin.

Den prestationen är i sig fantastisk. Vad som gör det

ännu mer fantastiskt är att han i år passerade 40 år, då ska det inte vara möjligt.

Men gammal är ibland äldst, och Björndalen är inte ensam om att åldras i världsklass.

Vad är det då som motiverar dessa individer som trots framgångar långt över det

tillräckliga fortsätter att år efter år lägga ner både kraft och energi?

Jag skulle inte göra alla idrottare rättvisa om jag sa att det endast krävs motivation

och kärlek till sin sport för att utöva den över 40 års ålder. Det finns mängder av

anledningar som gör att du mot din vilja tvingas sluta utöva din idrott. En skada

kan förstöra din karriär, det kan finnas privata skäl och även ekonomiska anledningar

som sätter stopp. Trots detta är ändå den allra största anledningen till att idrottsstjärnor

drar sig tillbaka brist på motivation, passion och lust. Tiotusentals timmar har till slut

tagit ut sin rätt.

Jag tror att det finns ett par gemensamma nämnare till dessa undantag men från

individ till individ har de olika stor betydelse.

Kärleken och glädje förknippat med sporten;

För vissa idrottare övervinner kärleken till sin idrott det allra mesta. Det kan vara en 

tuff skada, dåligt själförtroende, stor press etz etz. Den här typen av kärlek är inte 

det samma som att tycka om att göra någonting utan en högre form av detta,

en livsstil som är på gränsen till ett beroende. Om du älskar att göra någonting, har möjlighet 

att göra det och dessutom tjäna pengar och välmående på det, varför sluta? 

En lättränad kropp;

En kropp som är lätthanterlig och lätt att träna upp är inte ett krav för en lång karriär

men däremot en stor fördel. Om man efter en skada eller sjukdom snabbt kan uppnå 

normal standard blir perioden där man inte spelar (och på så sätt tappar självförtroende 

och motivation) kortare. Försäsong och ledighet blir på så sätt ingen nackdel (som det 

kan bli för andra) utan ger än extra lust och motivation.

Seriösitet;

Denna aspekt hör i och för sig ihop ganska mycket med både ovanstående

påståenden. Om du har en stor kärlek till din sport vill du helst göra det bästa 

av situationen för då blir det ännu roligare och du får ut mer av det. Däremot

kanske du inte per automatik får en mer lättränad kropp av att vara seriös (det

är mer en medfödd egenskap) men påfrestningar blir mycket lättare att handskas 

med om man är seriös med förberedning och under tiden du tränar/tävlar. 

Framgång;

Om du idrottar på elitnivå upp emot 40-årsåldern tenderar du också att vara 

framgångsrik. Det hör så klart ihop med vad jag nämnt tidigare. Om du har en 

stor kärlek till din sport, har en lättränad kropp och är seriös är det enklare att

nå framgång. Lika mycket som det gör att man kan hålla på länge, gör det också 

än lyckosam. Det är dessutom uppenbart att det är roligare att tävla och satsa om 

det ger resultat.

Här nedan följer några på idrottsindivider vars 40-årskris innebär
medaljer och prestationer på högsta atletiska nivå. 

Ole Einar Björndalen

- Denne nyss fyllda förtiårings storhet har jag redan avhandlat i början av texten

och tillräckligt starka superlativ är svåra att finna, men att han med sina 13 OS- medaljer

nu passerat legendaren Björn Dählies rekord talar helt enkelt för sig själv. Han nämner ett

bra huvud, glädje och bra motivation som anledningar till att han fortsätter att lyckas. 

Ryan Giggs

- ``The Welsh wizard`` har sprungit längs den jäkla kanten (som Ferguson uttryckt det)

i 23 år nu och passerade 40 i November förra året. I en bransch där de flesta väljer att 

sluta vid 30 års ålder är ett Giggs ett unikum och en förebild av högsta klass. Han tror inte

att han hade fortsätt så här länge om han spelat i en annan klubb och framhäver seriösiteten 

som viktigaste ingrediens till att han fortfarande spelar. 

Javier Zanetti

- Vilja, professionalism och ödmjukhet är bara några av de egenskaper som utmärker

II Capitano och han förtjänar mer än bara en notis här, men det kanske kommer?

Killen som stack ut och sprang ett par timmar innan sin bröllopsvigsel, som vunni

ett otaligt antal medaljer väljer att se ålder som endast en siffra. Går det att säga

emot honom?

Teemu Selänne

- Denna finska sniper som innehar rookie- rekordet för både flest 

antal mål och poäng under en säsong i NHL gör just nu sitt sjätte OS.

Det är en helt enastående siffra i en sport där fysisk styrka är 

av största vikt. Selänne saknar inte troféer, han har bland annat ett 

Stanley cup guld från 2006. Vad saknar han då? Ett OS -guld såklart.

I och med dagens kvartsfinalsvinst mot värdlandet Ryssland är han ett steg närmare.

Kimiko Date- Krumm

- Det mest anmärkningsvärda Med japanska Date- Krumm är faktiskt

inte att hon 43 år gammal fortfarande spelar tennis på högsta nivå utan

att hon lyckas göra detta trots ett uppehåll på 12 år! 

Hon är den äldsta någonsin att besegra en topp-10 spelare(40 år och 17dagar)

och äldst att ligga topp-50 på WTA- rankingen. Hon anser att hennes hälsosamma

livsstil är den största anledningen till varför hon kan, trots ålder, hålla en sån hög nivå.

Therese Alshammar

- Vår alldeles egen Tessan är ännu inte i sina 40. Men trots 71 internationella

mästerskapsmedaljer och nybliven mamma satsar hon stenhårt mot OS i Rio 2016.

OS- guld är likt Selänne den enda medalj hon saknar, men bli inte förvånade om 

hon står där överst på prispallen. Hon inspireras av Dara Torres som tog OS- silver 

som 41 åring och tycker inte ålder spelar någon roll utan att man är så gammal man

känner sig.