I förrgår spelades årets första och säsongens andra Madridderby. Men regerande Champions League vinnaren får ursäkta. Regerande La Liga vinnaren får ursäkta. Till och med världens bästa spelare får ursäkta. Den här kvällen är tillägnad El Niño.

Sju svåra år. Uttrycket härstammar från ett avsnitt i Bibeln. Det var efter sju år av goda skördar som Egypten, efter Josef, patriarkens förutsägelse, drabbades av sju svåra år. Sju år sedan är det Atletico Madridsonen Fernando Torres lämnade det lag han växte upp i. Det lag han kom att bli älskad i. För Torres har det inte varit sju svåra år. Möjligtvis kan de sju åren delas upp i fyra goda och tre något svårare. Åren i Liverpool kan nästan uteslutande beskrivas som goda. De tre senaste har varit tyngre.

Många är vi som följt Fernando Torres karriär. Från fjunig tonårskapten i Atletico Madrid. Som sylvass världsklassanfallare i Liverpool. Som spjutspets i det spanska lag, som betraktas som ett av de allra bästa landslag någonsin. Någonstans i det hela föll han bort. Visserligen fick han ta del av en Champions League titel med Chelsea och några månader i charmiga Milano. Men han var inte den Torres vi hade förälskat oss i. Torres föll både fort och hårt. Efter lårskadan i slutet av 2008 har han aldrig varit sig lik. Men när han var som bäst, ja då undrar jag om det fanns någon bättre anfallare.

Nu är han tillbaka där allt började. Det är precis så bra det kan bli. Han förtjänar det. Han förtjänar en klubb som tror på honom, som älskar honom. En klubb där han kan spela utan press.

Kan han bli den han en gång var?

Nej definitivt inte. Förutom ett förlorat självförtroende har Torres, förmodligen på grund av sina skador, tappat det steg, som en gång gjorde honom så bra. Det steg som fick Nemanja Vidic, i möte efter möte mellan United och Liverpool att dra på sig röda kort.

Men är han slut?

Nej det tror jag inte heller. Om självförtroendet återfinns så tror jag också att målsinnet kommer tillbaka. Jag tror också att den excentriske och energiska tränaren Diego Simeone är rätt man att återuppliva Torres.

Matchen då?

Den vann Atletico, något överraskande med 2-0, efter mål av Raul Garcia och Jose Gimenez. Målet av Garcia gjordes på straff. Något i mig ville verkligen att Torres skulle ta den. Men kanske var det smart att inte leta sagoberättelser. Hade han missat, hade det kunnat bli ödesdigert. 

Nu gjorde han ändå en hyfsad match. Fick med sig några frisparkar och jobbade, i Atleticostil hårt. Han byttes ut efter 60 minuter, till intensiva applåder.
Efter matchen visade han upp ett leende ansikte.
Han var hemma igen.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev en solskenshistoria när Sverige mötte ett decimerat Montenegro i söndags. Sverige förväntades vinna, behövde vinna och gjorde det. Även om det, sista matchen före semestern darrade lite i andra halvlek. Före matchen var snacket mest om Zla...

Makalöst, enastående! Superlativen går att stapla på varandra. Ungdomen och erfarenheten i en kombination, svår att inte tycka om. För herrarna satte en bruten stav stopp.   Först och främst måste dock Norge, guldmedaljören hyllas. Ingrid Flugst...

  För en vecka sedan la Christian ”Chippen” Wilhelmsson skorna på hyllan. Antagligen för gått. Jag tycker att han är värd att hyllas. Och bättre sent än aldrig. Att Christian Wilhelmsson nu chippat en fotboll, på hög nivå för sista gång...

  Om två veckor drar skid-VM i Falun igång. Hemma VM alltså. Den svenska truppen är uttagen utan större skrällar. Jag har tidigare skrivit om SVT:s miniserie Sveriges skidhjältar och ju mer VM närmar sig desto starkare känns serien.   3 av 5 a...

  Ja det var ju sportkollen som var namnet. Och mest har det varit tal om fotboll. Emellertid är det fullt av andra sporter som är högaktuella för tillfället, speciellt ur svenska ögon sett. Här följer en liten genomgång av de olika matcher, turner...